Nisse 9 år - ingen rolig födelsedag ...

Så blev han då 9 år, vår älskade hund. Och för ett par månader sedan var jag faktiskt inte säker på att han skulle få uppleva den här dagen ...

 

Ständiga märken efter blodprover på benen ...

Men den blev inte så rolig, tyvärr. Vi började med att hiskeligt tidigt (enligt matte) infinna oss på Läckeby Djursjukhus där vi träffade deras mycket kompetenta ortoped (som för övrigt var den som amputerade tån på Nisse i februari). Vi hade blivit remitterade dit eftersom han inte verkade svara tillräckligt bra på Rimadylen och vår veterinär i Nybro var inte helt säker på att det var artros han hade. Därför skulle Nisse i dag få röntga samtliga leder. Dessutom misstänkte vi att han hade ont i käkarna eftersom han har gått och gnidit dem mot dörrkarmar, väggar, våra ben osv., samtidigt som han har luktat skunk ur munnen. Jag gissade att han hade besvär med tandsten, men så enkelt var det inte ...

Ortopeden undersökte honom och trodde inte att det var artros, eftersom han inte verkade ha särskilt ont. Däremot sade han att stelheten i lederna kan vara en biverkning av epilepsimedicinen. Jag fick lämna Nisse, som skulle sövas inför undersökningarna, och vi hämtade honom sedan på eftermiddagen.

Det visade sig att vi hade misstänkt rätt, han har haft väldigt, väldigt ont i både ben och mun. Men han har - som vanligt - varit ohyggligt duktig på att dölja smärtan, även inför den erfarne ortopeden. Nisse visade sig tyvärr (och lite förvånande för ortopeden) ha kraftig artros i båda höfterna, minst D-höfter enligt veterinären (han friröntgades när han var två år). Dessutom även artros i vänster hasled bak. Övriga leder såg bra ut och han såg i dagsläget inga tecken på mer skelettcancer. Skönt!

När det gällde munnen så hade Nisse två stycken tandfrakturer i överkäken som såg mycket fula ut. Inte underligt att han tagit lång tid på sig när han äter, det måste gjort enormt ont! Båda tänderna togs givetvis bort.

Nu ska vi testa Onsior i stället för Rimadyl under två veckor. Det var den medicinen som var fullständigt värdelös efter operationen, men tydligen är den bra mot artros och har dessutom färre biverkningar. Han är ju svårmedicinerad eftersom många mediciner kontraindicerar med epilepsimedicinen, så det finns fortfarande en ökad risk för ex.vis leverpåverkan. Vi ska på återbesök 22 juni och får då se hur han svarat på behandlingen. I övrigt ska han motionera, men undvika sådant som belastar höfterna, så gott det går. Och sedan får vi se hur länge det håller, artrosen kommer ju att bli värre, men medicinen kan förhoppningsvis bromsa förloppet en aning.

I famnen hos sin favoritmänniska!